Kina. Exakt en manad och en dag datumassigt.
5 september landade jag i Linyi, och det var blandade kanslor.
Hela resan forstod jag knappt vart jag var pavag och idag kan jag fortfarande behova nypa mig i armen for att forsta att jag ar i Kina och att det har ar mitt liv nu.
Det dar lat jattestort och sjukt existensiellt, men det ar sant.
Det var de forsta jag tankte pa nar jag vaknade och vad jag dromde om pa natterna, det var svart att fokusera pa det positiva och mitt arbete och jag hade svart att ata ordentligt eftersom min aptit var kord i botten.
Nu har det gatt ett tag, jag vaknar pa morgonen och tanker pa att jag skall gora kaffe och se ett halvt avsnitt av en bra serie innan jag skall lara ungarna texten till Blinka Lilla Stjarna, jag gar och lagger mig och kanner att det ar skont att sova och oroar mig inte for att vakna med ett angestberg stort som Himalaya. Jag ater ordentligt(na ja, nudlar ar val inte varldens nyttigaste, men det skall vi andra pa nu!) och har fatt tillbaka min kreativitet och ritar pa lopande band.
En jul utan julgran skadar inte.
Hur haftigt skulle det inte vara med att fira nyarsafton i Peking eller Shanghai?
Hur viktigt ar det egentligen med tjugoarsdagen, det enda som forandras ar att jag far kopa sprit pa systemet, och har kan jag redan kopa alkohol om jag vill, och jag kan fira med en brakfest nar jag kommer hem och sla ihop fodelsedag med hemkomst och fira med vannerna, for de kommer vara kvar nar jag kommer hem.
Det ar bra nu, inte jattebra for jag har fortfarande brannmarken i golvet och skulle vilja mala om vaggarna och byta lampor, men det ar bara smasaker som inte ar varda att hanga upp sig pa. Jag trivs med barnen(sa lange de inte gor revolt och skriker och gapar), jag trivs grymt bra med de andra svenskarna, jag upplever sa mycket har, bade konstiga saker som att aka bil med en elevs farfar och bli erbjuden jobb nar jag ringer och bokar resa till Kinesiska muren, och bra saker med roliga kvallar, sota ungar och trevliga manniskor.
Min saker som bara hander i Kina-lista kommer vaxa sig lang och kommer paminna mig om vilken upplevelse detta ar. Hur manga far en san chans? Inte manga, men jag fick den, och jag tog den. Nu maste jag bara gora det basta av det och njuta over det faktumet att jag ar har. Jag tror av oavsett nar jag aker hem sa kommer jag ha massa erfarenhet i bagaget, och det kommer vara till stor hjalp i livet.
Okey, jag orkar inte overfora inlagg.
Om ni kanner for att kommentera och skicka lite karlek, gor garna det!
Om ni vill lagga till mig pa skype, fraga nagon som har mig pa skype, eller sok pa Maria Chrysander, sa hittar ni mig. Tank bara pa att det ar 6-8 timmars tidsskillnad.
Ni kan aven na mig pa min mail: maria.chrysander@hotmail.com
Nej, jag kommer inte in pa facebook.
Overfora inlagg.
Updatering av marias resa.
Sista kvällen i Sverige, för den här gången.
Om ett dygn sitter jag på flyget någonstans över Mellanöstern, eller Ryssland. Senaste två timmarna har nerverna börjat komma och senaste halvtimmen har tårarna bara runnit och jag har förvandlats till en offentlig gråterska som skulle gå Maud Olofsson att se känslokall ut.
Igår var det avskedsfest, och jag klädde mig som en 50-talsdiva med röda läppar, lång page och klänning med vid kjol. Och små, nätta skor. Jag skrattade, saknade aptit, dansade, drack vin, kramades och grät. Så som det skall vara. Folk fick skriva små hälsningar i ett skrivblock som Mirelle och Jeanett hade gjort i ordning. Om jag skall vara ärlig så har jag inte läst det än, men det kommer. Snart. Jag borde även leta upp det där brevet vi fick när vi tog studenten där folk fick skriva till en.
Idag var det kaffe gånger två med de mest underbara grannarna man kan ha. Och jag fick hålla om min favorithund i hela världen och började storböla.
Imorgon bär det av.
Det är världens häftigaste upplevelse, och jag kan fortfarande inte inse att det händer mig.
Vackra vänner.
Jag har haft den bästa kvällen någonsin. Och jag måste säga att man kan inte hitta bättre vänner än de jag har. De är så genuina, så underbara. Klockan är snart halv fem och jag är hemma efter en helkväll på stadens gator. Jag sjöng med i en Håkan-låt, det säger mycket om hur bra jag hade det.
Stress
Återkommer imorgon!
Sentimentalitet
Klart att jag är rädd. Eller inte rädd, men så pass nervös att jag då och då måste passa mina tårkanaler så att de inte rinner över. Med det är sån jag är, jag måste även ha näsdukar redo när jag ser på en film jag verkligen tycker om eller när fel person dör i en dramaserie.
Det kommer att gå bra, och det säger jag inte bara för att må bättre. Jag är säker på att det kommer gå bra, för jag är inte ensam där borta, jag har någon att vända mig till om det skulle krisa, någon som delar mitt modersmål. Sen handlar det bara om att anpassa sig till den nya miljön, acceptera kulturen med alla dess olikheter och gilla läget. Jag kommer klara mig. Det kommer vara svårt i början, men jag är huvudpersonen i mitt eget liv, och om jag inte kan ta hand om mig själv och stå på egna ben så kommer jag aldrig att kunna ta hand om någon annan heller. Så är det bara.
Det kommer att bli några stunder då det kommer kännas som att jag kommer börja gråta blod. Självklart. Om inte dessa stunder hade funnits så hade jag inte varit en människa, då hade jag varit en robot, eller en sociopat, eller bara på tok för självständig för mitt eget bästa.
Imorgon skall jag ta avsked av flera underbara människor. Det kommer kännas tungt, men jag skall njuta långt ut i fingerspetsarna och verkligen ta vara på kvällen.
Obsession
Om någon missat det så hakar jag ofta upp mig på enstaka låtar. Nu är det Florence + the Machine och en förstärkt period av 30 seconds to Mars.
En ny blogg.
Jag hade inte tänkt att stänga ner den här, utan sparar den för att kunna leva ut kreativitet och gnäll. Men på grund av flytten så tänkte jag starta en ny blogg, en dotterblogg så att säga. Det är nästan samma adress, men kommer handla om vad jag gör på dagarna, hur mitt nya liv kommer att se ut, allt sådant. Jag har fortfarande inte fattat att jag skall flytta dit. Verkligen inte, jag kommer nog inte förstå det för än väskan är packad och jag sitter på flygplatsen i Peking. Det känns lite som att jag drömmer, ärligt talat.
Hur som helst, än så länge har jag bara printat ner ett inlägg, men det kommer väl lite tips och liknande, och lite fakta om vad man borde kolla upp om man skall flytta till Kina(Det dyker nog upp om väääääääldigt lång tid!)
Nå väl, här hittar ni nya bloggen
Snart byter jag världsdel.
Jag kan knappt tro det. Ärligt talat. Men fy va häftigt.
Det där med att våga.
Ja, då står utlandsflytten runt hörnet. Om tio-fjorton dagar lämnar jag landet. Jag är så spänd och fylld av förväntan, men jag är inte helt redo. Sanningen är att jag aldrig kommer vara redo, men det är bara att ta tag i det. Som när man hoppar tian från ett hopptorn i Kåsjön, eller hoppar fallskärm, eller hoppar på att flyg utvärs över jordklotet med 23 kilo ägodelar hemifrån. Jag kommer aldrig vara helt redo, men om jag bara gör det, så kommer det att gå bra. Jag har ingenting som säger att det kommer bli dåligt, förutom saknaden.
Sanningen är att jag kommer sakna folk om jag flyttar till Umeå, eller om jag flyttar till Kina.
Hemma är aldrig så långt bort att det inte går att resa hem.
Levererat
Smyckeskärlek
Skrivbordsunderlägg.
Hur glad blir man när man startar datorn. Ungefär såhär.
